Ibland blir livet lite upp och ner. I veckan har mitt liv varit en bergochdalbana och nu känns det som om det äntligen kommer till stoppet där man hinner andas ut en stund. Andas och tänka på vilka galenskaper man varit med om och hur mycket pirr man haft i magen igentligen. I vissa bergochdalbanor kan man skratta så tårarna sprutar. Det har inte jag gjort. Jag har nog mest bara varit ledsen och haft ont i magen pga. all stress. Det känns som om jag inte har sovit på evigheter men jag får helt enkelt vänta till söndag. Jag tror faktiskt att det är bättre att jobba än att gå i skolan, iaf om man inte behöver ta med sig jobbet hem. Snart ska jag ta tag i lite mer pluggande men denna gång blir det något roligt -jag ska spela gitarr och piano!